Prärieindianerna i Nordamerika _ _

De använde allt på bisonoxen.

Prärieindianerna var indianer som levde på de stora grässlätterna, prärien, mitt i USA.

Indianerna menade att djuren var lika kloka som människorna. Djur och människor var likvärdiga. Varje art hade sin uppgift och sin plats i världen. Ofta kallade indianerna djuren för ”bror” och ”syster”.

Indianerna var jägare och det viktigaste bytet var bisonoxen. Bisonoxen levde i stora flockar och när de hade ätit upp allt gräset i ett område, rörde sig flocken vidare. Därför var indianerna tvungna att följa efter djuren på jakt efter föda.

De använde allt på bisonoxen. Köttet åts eller torkades. På så sätt hade man ett förråd till sämre tider. Hornen blev till skedar och kammar. Senorna användes till strängar till pilbågarna och skinnet blev till tält. Bisonoxen betydde kost, logi och liv!

Det enda de inte använde var hjärtat. Det lade de ut på prärien som ett offer eller tack till bisonoxen.

Indianerna trodde att bisonoxen var ett heligt djur som gav människan många viktiga saker. Till exempel trodde indianerna att det var bisonoxen som hade kommit med fredspipan till dem. Denna pipa användes till de flesta ceremonier och vid helning av de sjuka.

Bisonoxen var också ett viktigt inslag vid flera av indianernas religiösa fester. Till exempel använde man ett kranie från en bisonoxe i den heliga Soldansen. Man trodde att bisonoxens själ satt i kraniet. Om hornen föll av försvann själen. Om man satte tillbaka hornen kom själen tillbaka. Soldansen var och är en av indianernas heligaste ceremonier.