Prärieindianerna i Nordamerika _

De använde allt på bisonoxen.

Prärieindianerna var indianer som levde på de stora grässlätterna, prärien, mitt i USA.

Indianerna menade att djuren var lika kloka som människorna. Djur och människor var likvärdiga. Varje art hade sin uppgift och sin plats i världen. Ofta kallade indianerna djuren för ”bror” och ”syster”.

Indianerna var jägare och det viktigaste bytet var bisonoxen. Bisonoxen levde i stora flockar och när de hade ätit upp allt gräset i ett område, rörde sig flocken vidare. Därför var indianerna tvungna att följa efter djuren på jakt efter föda.

De använde allt på bisonoxen. Köttet åts eller torkades. På så sätt hade man ett förråd till sämre tider. Hornen blev till skedar och kammar. Senorna användes till strängar till pilbågarna och skinnet blev till tält. Bisonoxen betydde kost, logi och liv!

Det enda de inte använde var hjärtat. Det lade de ut på prärien som ett offer eller tack till bisonoxen.

Indianerna trodde att bisonoxen var ett heligt djur som gav människan många viktiga saker. Till exempel trodde indianerna att det var bisonoxen som hade kommit med fredspipan till dem. Denna pipa användes till de flesta ceremonier och vid helning av de sjuka.

Bisonoxen var också ett viktigt inslag vid flera av indianernas religiösa fester. Till exempel använde man ett kranie från en bisonoxe i den heliga Soldansen. Man trodde att bisonoxens själ satt i kraniet. Om hornen föll av försvann själen. Om man satte tillbaka hornen kom själen tillbaka. Soldansen var och är en av indianernas heligaste ceremonier.

Jaktbön _

Innan indianerna gick på jakt bad de djuren om förlåtelse.

Innan indianerna gick på bisonjakt, bad de till djuren. De bad om jaktlycka och de bad att djuren skulle förlåta dem för att de slog ihjäl några av dem. Indianerna var tvungna att jaga, annars hade de inte haft något kött att äta. Indianerna tyckte att man skulle visa djuren respekt och att man skulle vara tacksam för att djuren lät sig dödas.

När de vita soldaterna började jaga och döda bisonoxar fick indianerna stora problem. De miste sitt viktigaste bytesdjur. Men detta var faktiskt meningen. De vita nybyggarna ville ha USA:s mark för sig själva. De ville ha jordbruk istället för vilda prärier. Därför skulle indianerna bort. Dödade man bisonoxarna så kunde inte indianerna överleva.

I slutet av 1880-talet fanns det nästan inga bisonoxar kvar i USA. Då beslutade USA:s president att man skulle fridlysa de sista bisonoxarna. Idag finns det flockar av bisonoxar på prärien i USA men långt ifrån så många som förr.

Björnen _

Många indianer trodde att björnen var djurens ledare.

Ett annat heligt djur var björnen. Björnen var mycket klok och kraftfull. Många indianer trodde att björnen var djurens ”ledare” när det kom till att bota sjuka och sårade människor.

Därför hade några indianers medicinmän sin kunskap och visdom från just björnen. En sådan medicinman kallades en Björndrömmare eller en Björnmedicinman. Han hade speciella örter som han botade sjuka människor med. Den kunskapen hade han fått från den heliga björnen.

Förr målade medicinmannen sin kropp röd och klädde sig i ett björnskinn när hans skulle bota en sjuk person. Han sjöng också en speciell björnmedicinsång som en del i behandlingen av den sjuka.

Björnen var både positiv och negativ. Han var glupsk och kunde döda och äta en människa. Men för det mesta var han barmhärtig och hade medlidande med dem som var sjuka, trodde indianerna.

Den store wapiti _

Detta djur var härskaren över kärleken.

Örnfjädrar hade stor kraft _

Indianerna hade ofta örnfjädrar i håret.

Indianerna hade ofta örnfjädrar i sitt hår eller på sina kläder eller spjut. Några hade också en örnklo i ett snöre runt halsen eller som en liten amulett.

Det var förstås för att örnen var, och är, ett mycket heligt djur. Indianerna trodde att örnen var en budbärare eller bro mellan Wakan Tanka (den stora anden) och människorna.

Örnens fjädrar användes på många sätt. När små barn skulle få namn använde man en örnfjäder i namngivningsceremonin. Örnfjärdrarna användes också under andra heliga ceremonier, där man använde fjädrarna till att vifta rökelse mot deltagarnas kroppar. På detta sätt rensade man honom eller henne från problem och negativa tankar.

På grund av den starka kraften var örnfjädrar mycket värdefulla. På den tiden var ett set på 12 fjädrar värt lika mycket som en bra häst!

Örnens fjädrar kunde också användas som ett tecken på status eller ära. En hövdings äldsta dotter var till exempel tvungen att bära ett örndun mitt på huvudet. Hövdingens andra dotter var tvungen att bära ett dun på sin vänstra sida. Högt respekterade indianer hade en örnfjäder på sin högra sida av huvudet.

Man gjorde också speciella flöjtar av örnens vingpennor. Dessa flöjtar användes under den heliga soldansen.

Andra djur med särskilda krafter. _

Också mindre djur var heliga och starka.

Bisonoxen, björnen, wapitin och örnen var de mest kraftfulla djuren. Men också de minsta djuren var heliga och hade speciella krafter. Till och med fjärilen hade kraft. Ibland satte sig en fjäril på en kvinnas skuldra och viskade heliga hemligheter till henne.

Ödlor och sköldpaddor betydde ett långt liv eftersom de är svåra att slå ihjäl.

Ugglan representerade döden. Den särskilda uggleanden vaktade vägen till andevärlden. Om indianer dog, som inte var värdiga att komma till andevärlden, sände uggleanden tillbaka dem till jorden där de fick flacka omkring som spöken!